Ja, så är det. Jag är deppig. Jag borde vara överlycklig med allt som händer runt mig, med en liten i magen och en stundande flytt. Istället ser jag det jobbiga illamåendet, svårigheterna på jobbet och annat som är lite extra tungt. Det är inte ett dugg roligt att tänka och känna på det här viset. Jag vill se fram emot att gå till jobbet, jag vill njuta av att illamåendet faktiskt innebär en bebis. Det är ruttet och hemskt att fastna i en ond cirkel av negativitet när det finns så mycket positivt runt omkring, egentligen. Jag vet att jag borde ta tag i mig själv, rycka upp mig, men idag är en fruktansvärt tung dag.