Ibland rinner lusten bara av mig. Helgerna är ofta ett tillfälle för mig att för en gångs skull stanna upp och reflektera. Problemet är bara att varje gång jag stannar upp och reflekterar så leds tankarna till mitt jobb och hur slitigt det faktiskt är, och hur icke lönt mödan det är. Såhär har det varit länge. Varje helg sitter jag sen och tänker på hur jag vill förändra mitt liv, att jag vill ha ett nytt jobb, vad som skulle krävas för mig att hitta något nytt med den knappa utbildning jag har. Jag har en barnskötarutbildning i garaget och en halv lärarutbildning. Tyvärr kommer jag ingenstans på en halv utbildning. Det här är alltså mitt problem. Jag vill inte bli lärare och jag vill inte för evigt fastna i jobbet som barnskötare. Nu är jag fast, för någon annan utväg ser jag inte. Jag vet ärligt talat inte vad jag vill med mitt liv. 

Visst, jag är en kreativ person, jag drev ett tag ett smyckesföretag och har nu även börjat sy lite smått. Men att slå sig fram i den branschen är så gott som omöjligt, det är inte möjligt att satsa alla sina kort på det. Förutom att vara kreativ med smycken och att sy älskar jag att fota, men mest människor, vilket gör att jag också där har enorm konkurrens. Det finns säkert vägar att ta även där, men jag vet inte hur. Jag skulle alltså kunna tänka mig att jobba med något som är lite mer fritt, något kreativt. Nu kan jag, eller vill snarare inte, ta vilka risker som helst, vi har trots allt ett barn på väg och jag har ingen aning om hur länge jag orkar jobba. Med tanke på allt det här borde jag helt enkelt bara stanna där jag är, njuta av att vara hemma med mitt barn i något år och sen se var alla vägar bär. 

 

Jag har så mycket tankar och drömmar att jag ibland nästan blir tokig på mig själv. Jag vill utvecklas, jag vill inte sitta fast, men är samtidigt livrädd för att lämna det trygga och säkra. Vem vill inte ha en relativt okej inkomst regelbundet? Det är klart det är skönt att få in pengar varje månad. Att vara egen företagare vet jag redan att det innebär så mycket mer arbete än jag är beredd att lägga. Ständig marknadsföring, arbete även på kvällar och helger och många gånger betydligt mer än de "normala" 40-timmarsveckorna. 

 

Usch, nu borde jag vända mitt negativa tankesätt och göra något vettigt av mitt liv. Eller vad säger ni?