En bild från mitt fotoarkiv får agera beskrivande idag. Såhär känner jag mig nämligen. Lite höstig, på sätt och vis strålande färgglad med tanke på glädjen jag känner över vårt kommande barn. Dessutom är jag förkyld, och idag till och med så pass förkyld att jag är hemma från jobbet, och det hör ju sannerligen hösten till, åtminstone i mitt fall. 
Hösten är otroligt vacker, och tro det eller ej, jag känner mig vacker, vilket i vanliga fall är relativt ovanligt. Jag känner mig faktiskt strålande. Jag menar, hur underbart är det inte att bära ett nytt liv inom sig? Hur fantastiskt är det inte att njuta av känslan av att bli tjockare och tjockare, av att känna bebis, börja fundera på hur den lille parveln ser ut? Det är svårslaget.

 

Hösten för mig innebär till stor del en kamp mot mörkret, som jag tycker illa om, en kamp jag försöker bekämpa med hjälp av mysiga filtar, härliga höstfärgade kläder, mycket levande ljus, god mat, bra tv-serier. I höst kommer det dessutom bli något enklare att bekämpa höstmörkret, för nu har vi en liten att planera för. I vecka 18+3 har vi inte en enda liten pinal till den lille, och det är självklart inga problem. Men ni må tro att jag läääängtar! Vagn, säng, små söta strumpor och kläder, någon leksak och annat nödvändigt. Det ska bli underbart! Just nu funderar jag mycket på när jag ska våga köpa ett första par söta små strumpor, eller kanske en body. UL är avklarat, men jag funderar på om det är först när jag känt de första små sparkarna? Det vore mysigt. 

 

Idag tänker jag bekämpa höstkänslan med att röja lite på mitt skrivbord, känna att jag har lite koll. Tar eventuellt en fika bestående av en chai latte i eftermiddag, det har jag inte unnat mig på säkert två månader. Mums.

Vad är hösten för er?