När jag fastnar i ett negativt tankemönster brukar jag försöka gå tillbaka till vad som egentligen är viktigt. Mår jag bra av att älta sjukdom och illamående eller mår jag bra av att tänka framåt och längta efter en bebis som både är efterlängtad och planerad? Självklart är det vad som bör driva mig nu, bebisen alltså. Det där plusset vi fick på stickan för ganska exakt en månad sedan när vi misstänkte att jag gått någon/några veckor "över tiden" utan att mensen dykt upp än, det är vad som ska driva mig. Till syvende och sist är det faktiskt det som betyder något just nu. Vi har varandra, vi älskar varandra, är trygga i både oss själva och med varandra. Dessutom har vi båda fasta heltidsjobb och en alldeles fantastisk lägenhet. Allt känns bra för oss nu och det är där fokus bör ligga. Uppskatta nuet! Jag vill bli ännu bättre på att ta vara på nuet och allt underbart som händer.

Mindfulness kan kanske vara något av det bästa jag "stött på" någon gång, det har förändrat mig som person. Visserligen jobbade jag ganska intensivt med mindfulness under en period, därför har det färgat mig och mina tankebanor, och också gjort det lättare för mig att hitta tillbaka till ett positivt grundtänk när jag mår dåligt. Förr kunde jag fastna i veckor, men numer är jag en annan person :)