Det är tisdag och jag dricker varm choklad på morgonen! Hallå? What's wrong?
Normalt sett är jag emot allt som innehåller socker tidigt på morgonen, förutom sylt på mackan på helgerna, det är helt okej. Idag bryr jag mig inte det minsta. Idag har jag en skitdag, allt känns så fel på alla sätt och vis, och mitt i allt det kändes varm choklad så rätt. Idag har jag fysiskt och psykiskt erkänt mig besegrad. Jag orkade helt enkelt inte ta mig upp ur sängen. Jag har sjukskrivit mig från jobbet och blir hemma några dagar för att vila. Gårdagskvällen var hemsk och jag bröt ihop flertalet gånger för att jag inte klarar pressen på jobbet och att samtidigt gå runt och ha ont. Det fungerar bara inte. Så nu vilar jag. Nu har den här envisa åsnan äntligen rivit sin fasad och slutar låtsas, jag orkar inte mer just nu. Det måste få vara okej att vara gravid och inte orka. Jag vet att det pratas om att graviditet inte är en sjukdom, och det stämmer till fullo, däremot kan allt som följer med vid en graviditet vara nog så begränsande, speciellt beroende på vad man arbetar med. Min gräns är hur som helst nådd. 

 

Jag är alltså värd en kopp varm choklad på morgonen, trots att den innehåller socker. Jag är värd att vila upp mig och ta hand om min kropp och det lilla liv som lever inom mig. Jag är värd att lyssnas på, trots att jag "bara" är gravid. Självklart har många det mycket mycket värre än vad jag har det, men jag kan inte gör annat än utgå från mig själv och lyssna till vad jag behöver, precis som alla andra får lyssna på sin egen kropp de också. Jag tänker inte ha dåligt samvete för att jag tar hand om mig själv när jag behöver, det borde inte du heller ha, så det så!